Direktlänk till inlägg 13 april 2014
Det är väldigt svårt att leva med kan jag säga, speciellt när situationerna är aktuell som i den sits jag sitter i nu.
Jag har alltid haft detta, men jag visste inte vad det var förens jag nu blivit äldre.
För redan i barnsben så hade jag svårt att skiljas från mamma även om hon bara skulle cykla och handla.
Folk trodde att de skulle växa bort - liksom att man var mammasjuk - men det var redan då tecken på seperationsångest.
Jag kan säga att de inte blir lättare med åren, detta blir svårare med åren - tuffare - tär mer på en - därav att de inte är lättare.
Jag kan erkänna att detta är jobbigt att leva med - jobbigt att alltid brista - alltid vara "den svaga"
JÄVLA STRESS!!! Jag fattar inte att jag ska vara så jävla känslig mot det! Har aldrig varit de tidigare.... Inte på detta sätt. Men nu är de kaos. Yrsel,magvärk, ryggvärk, dålig tidsuppfattning (värre än någonsin) . Detta påverkar mig mer ...
Jag mår så dåligt pga saker som händer omkring mig, pallar liksom inte mer alls. Plus att det är ännu svårare utan att ha någon trygghet någonstans. Inte ens hos ens föräldrar har jag trygghet Saknar mitt kakmonster ? ...
Jag har inte varit så aktiv nu eftersom de har kommit massor ivägen som gjort att jag inte haft tid. Sjukhusbesök och jobb bla. Nu har jag varit ensam 1 vecka och det kändes skönt men rätt tråkigt. Skönt med att jag fått vara själv och gjort va...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 |
11 | 12 | 13 | |||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
|||
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 |
|||||||
|