Det är väldigt svårt att leva med kan jag säga, speciellt när situationerna är aktuell som i den sits jag sitter i nu.

Jag har alltid haft detta, men jag visste inte vad det var förens jag nu blivit äldre.
För redan i barnsben så hade jag svårt att skiljas från mamma även om hon bara skulle cykla och handla.
Folk trodde att de skulle växa bort - liksom att man var mammasjuk - men det var redan då tecken på seperationsångest.

Jag kan säga att de inte blir lättare med åren, detta blir svårare med åren - tuffare - tär mer på en - därav att de inte är lättare.

Jag kan erkänna att detta är jobbigt att leva med - jobbigt att alltid brista - alltid vara "den svaga"