Igår efter jobbet åkte jag till min gamla klasskompis Mindy som bor i Norrköping.
Åkte då förbi avfart Kolmården och direkt tänkte jag på Andreas, ville ringa och säga att jag var där och prata minnen, men tårar kom för jag måste lära mig att allt kan inte kopplas med honom då jag nu måste skapa nya minnen, egna minnen.
Det kommer som en obehaglig känsla men det är väl nått man måste jobba med.


Iallafall så är vi på Ikea nu, självklart kommer minnen upp, saknar honom mer i minnet än hjärtligt.