Igår träffade jag Andreas då vi skulle till banken och säga upp vårat konto.
Gick smärtfritt, men de kändes konstigt då han knappt ville prata eller ens titta på mig, de få stunder vi hade ögonkontakt så såg jag i hans ögon hur ledsen han verkligen va.
Men eftersom att han bara skyller på att han är trött så fick jag inte nått ut ur honom hur de verkligen är.
Så har de nästan alltid varit, men nu kändes de som att han ville ha hjälp, men tar han inte handen som sträcks så får han väl leva med sin ånger i kroppen.

Men det känns som att en dag så kommer allt komma ikapp honom och då kommer han få nått sorts problem och ingen är där för han.



Nog om de.

igår så blev de även mer saker uträttade för min del,

- Arbetsförmedlingen (där jag bor nu)
- Adressändringen

- soc

- kuratorn

- sova

Dessa saker blev avklarade!

Så glad, börjar se lite ljus i tillvaron faktiskt :)

Jag blir så less! Varför håller han på såhär för? Blir så irriterad och han försöker bara såra mig mer:(
Jag har kollat upp min rätt, men ska ringa advokaten i morgon och se om han kan ge mig mer nytta och nöje kanske :)